Nu har jag åkt från Kuta till Kuta tillbaka till Kuta igen. Jag och Patrik drog i måndags till Lombok som är ligger granne med Bali i öster. Bekvämligt nog hete surfstan där också Kuta (dock är stället bara en tiondel så stort med Kuta på Bali).
För att ta sig från Kuta till Kuta Lombok blev det ”buss”, färja och mer ”buss”. Vi hade bokat den långsamma resan dit alltså, med slow boat, just för att det är billigare (strax under 200kr), men efter denna resa så har definitionen långsam fått en helt ny betydelse… Vi blev hämtade redan innan klockan 6 på morgonen från vårat hotell. Sen var det en 2h färd till en liten hamn stad där färjan väntade. Själva bil resan till färjan var rätt så spännande. Som de flesta säkert kan lista ut så existerar inte trafikregler i den här delen av världen utan det man har att jobba med är tutan och sen sitt eget mod. Den här morgonen fick vi en chaffis som hade massor av båda och han hade en blytung höger fot. Så resan som skulle tagit 2h gick bra mycket fortare med hans slalom körning.
Innan vi klev på färjan så hade vi lite tid att få tillbaka färgen i våra ansikten och stoppa i oss lite frukost. Färjan var väl ingen speciell, såg väl ut som vilken talibanbåt som helst med ett öppet bildäck där nere och någon form av passagerardel ovan på. Men de skojade inte när de sa att det var en ”slow boat”… sniglar simmar fortare den sträckan än vad denna båten körde, det gick helt fantastiskt långsamt. Lite mer än 5h blev resetiden (jag lovar att den dagen 2000-talet hinner ikapp Indonesien så halveras tiden)
När vi klev av färjan blev det en ny färd med bil/buss till Kuta. Och om vi hade rally Kalle som körde oss på Bali så hade vi nu fått hans värre tvilling, lovar och svär att den bussen både flög och körde på 2 hjul.
Väl framme i Kuta Lombok, tog vi in på hotellet Segara Anak (kostade 90kr natten för ett dubbel rum) eftersom klockan var mycket och vi hade rest hela dagen blev det mat och sen sova.
Dagen efter var det dags för surfing. Vi hyrde 2 moppar eller ”motorcyklar” som dom så sött försöker kalla dem här men det är egentligen moppar med en glädjemätare på steroider. Iaf vi hyrde dem för veckan och sen drog vi till nästa by som låg i en stor vik/bukt. Det speciella här är att man inte surfar från stranden utan man tar båten och åker direkt ut till ett ”Point” alltså där vågorna bryter och så surfar man där ifrån. Detta pga att vågorna här bryter vid ett rev och bryter mycket tidigare än vad de gör vi en sandstrand. Detta var definitivt en större utmaning dels för att det var mycket viktigare nu att lära sig vart exakt vågorna bryter så att man kan tajma dem och sen för att det kräver mycket mer paddling på brädan. Vårat pass blev 3 timmar och efter dom 3 timmarna var jag helt slut, verkligen helt död. Det var bra mycket jobbigare än vad jag tidigare har upplevt. Lyckades dock få några helt okej åk och sen tog jag 2 vågor som jag var riktigt nöjd med men att surfa på ett point var lite över min kunskapsnivå.
Tråkigt nog blev det bara ett surf pass för min del på Lombok dels för att vågorna blev större och större för var dag som gick och sen för att jag inte kände mig helt hundra procent. Så det jag ägnade mig åt var att rasta kameran ordentligt. Patrik hade också med sig lite utrustning och jag fick chansen att prova hans 70-300 Nikon original objektiv med inbyggd vibrationsreducering. Jäklar vilken skillnad det blev på bilderna och jag lyckades knäppa ett par stycken riktigt bra. Mycket också tack vare att jag satt i båten och var riktigt nära surfarna. Roliga var att det var flera som såg att jag satt i båten och fota och eftersom Kuta Lombok inte är allt för stort sprang man ju på varandra där. Några var så nöjda med bilderna så att de köpte dem. Nu var det inga fantastiska summor jag sålde bilderna för men det var lite kul iaf. Så nu kan jag kalla mig professionell fotograf. När vi inte surfade tog vi det mest lugnt i Kuta, vilket var bara skönt. Efter en vecka på hetsiga Bali var det precis vad man ville ha. På hotellet träffade vi Filip en kille från Malmö från början men det visade sig att han bodde och jobbade i Stavanger precis som Patrik.
Lombok är ett riktigt trevligt ställe, lite mindre turistigt och lite mindre orört om man jämför med storebror Bali. Vilket som sagt är jätte skönt, och det känns som semester på riktigt.
Vi spenderade ungefär en vecka på Lombok innan vi tog snigelbåten tillbaka till Bali och sen boskapsbussen tillbaka till Kuta igen. Jag har nu 8 dagar kvar i Indonesien innan jag åker vidare så jag tror jag håller mig här runt omkring, för det är trotts allt billigt att leva här. Lombok var lite små dyrt för att vara Indonesien.
Här kommer lite bilder från surfingen.
Chips!
