Efter i stort 24h på resande fot lyckades jag ta mig till Indonesien och Bali tillslut. De senaste 8 månaderna så har jag flugit en del, både inom och till och från Australien. Och för det mesta har det inte varit några problem, utom små saker, så som att personerna bakom check-in disken har tittat surt på en för att väskan har vägt lite mycket eller att jag har blivit utvald på måfå för extra säkerhetskontroller . Men som sagt inga problem.
Men denna gång kom jag inte undan Murphys lag… Jag har ju som sagt en axelremsväska där jag har allt av värde, så som min dator, kamera osv. Och det har inte varit några problem att ta det som handbagage förut, även om jag kan hålla med om att väskan ser stor ut. Och det tyckte ju självklart tjejen bakom disken också och mer eller mindre krävde att den skulle checkas in. Det blev en riktigt lång diskussion kan jag berätta och det slutade med iaf att hennes chef kom ut och mätte väskan. Gissa vem som hade rätt (JAG!) Men det var en jävla tur att hon inte vägde väskan för den väger bra mycket mer än 7kg…
Vidare på historien, alla som är ute och flyger vet ju att tack vare kära USA så måste allt scannas och kollas och scannas och kollas 100 gånger innan man kommer till Gaten. Återigen så har jag aldrig haft några problem med mitt handbagage förutom i Brisbanes säkerhets kontroller. Tror min väska åkte 10 gånger fram och tillbaka i röntgenmaskinen, smart som man är så tänkte jag lite för högt för mig själv och la kommentaren att allt innehåll kommer lysa i mörkret om den åker igenom maskinen igen. Vilket så klart inte uppskattades av torrbollarna till säkerhetsvakter och väskan åkte ett par gånger till igenom maskinen… suck…
Från Brisbane till Perth tog det 5½h att flyga och sen hade jag 6h väntetid innan mitt plan till Bali. Eftersom det strulade så mycket i Brisbane såg jag till att vara i god tid igenom säkerhetskontrollerna och den här gången kom väskan igenom utan problem, som vanligt. Dock fastnade jag… Bakom disken på tullens immigrationsdel satt en riktigt trött tant. Så stämplade passen mest på rutin vid det här laget. Jag som precis flugit inrikes hade helt glömt bort att jag måste fylla i en liten grön lapp för att få lämna Australien. Att bara langa fram passet utan den lappen fick henne att vakna till och det blev ett jävla liv i luckan. En stund senare när jag väl fyllt i lappen och lämnar fram passet igen så upptäcker hon att jag inte är Australiensare och hon kräver då att se mitt visum, jag ger henne mitt Australien VISA som jag trodde hon menade, men det gjorde hon så klart inte och vi fick en favorit i repris… en lång diskussion om visum för Indonesien blev det och efter en timmes argumenterande kollade de äntligen upp det, och gissa vem som hade rätt igen!
Från Perth var det en ny flygning på drygt 5h till Bali. Jag landade strax efter 11 på kvällen. Jag lämnade flygplatsen vid 1 på natten! Dom var inte snabba på att plocka fram visum kan jag ju säga…
Trött som jag var gjorde jag ju självklart dundertabben och var en alldeles för snäll turist. Två pajsare kom fram och hjälpte mig bära väskan samt visa mig till Taxi hållplatsen. Fan vad snällt tänkte jag, riktigt trevliga killar… ända tills jag skulle ha tillbaka väskan, det blev 200kr var till idioterna… Jag fick tag i en taxi och bad om att få bli körd till ett billigt hotell, ajo tjena det hände ju… hotellet blev 500kr och arslet till taxi chaufför skulle ha ytterligare 100kr för resan trotts att jag betalade på flygplatsen.
Bra start på Asien! Woho!
Jag mig för att gå upp tidigt och leta efter ett nytt boende, för jag tänker inte punga ut 500kr natten för boende bara för att de saknar hostell på denna ö. Efter går dagens upplevelser var jag väldigt skeptiskt till balineserna. Dom skulle sälja sin egna mamma för att tjäna en hacka. Vart man en går här så ropar dem efter en, vill skaka hand och bara ”visa”. Vanligt vis brukar jag hälsa tillbaka om de ropar men nu var jag så trött på dem redan (droppen som bägaren att fullständigt svämma över var ju när jag faktiskt stanna och började prata och fråga lite frågor med en grabb på gatan, efter våran korta konversation så sträcker han fram handen och ska ha pengar för upplysningen han gett mig, vilket skämt, han fick dock inga pengar).
Men iaf tillslut hittade jag ett hotell i en liten gränd, i södra delen av Kuta. Var skeptisk först, men rummet var helt okej och priset var bra strax över hundringen natten och då ingår frukost. Så det var ju taget. För att göra en jämförelse med Australien , så kostar detta boende mig 15 dollar natten. Hade detta varit Aussie så hade jag bott i ett 16bädsrum.
Resten av dagen spenderade jag med att knata runt på stan och ligga på stranden. Som för övrigt ligger 2min från Hotellet, inte helt fel!
Chips!
