Andra dagen på surfskolan vid Crescent Head och träningsvärken lät inte vänta på sig… armarna och axlarna är helt slut från igår.
Gårdagen avslutades med att vi gick till en grill plats vid stranden och satt och drack och snacka skit, vilket var mycket trevligt. Vi var två grupper där samtidigt, den andra gruppen fortsätter söderut medan vi ska norrut. Vi fick iaf tid att sitta och snacka och lära känna varandra.
Även om ”surf dudes” är avslappnade människor som egentligen inte bryr sig om något annat än surfing så blev jag förvånad när vi blev upp jagade vid 7 tiden… inte populärt… sen var det bara kasta i sig frukosten (den äckliga australienska varianten) och hoppa i den fortfarande lite lätt fuktiga och sandiga våtdräkten för att bege sig till stranden för pass 2.
Vi lärde oss inget nytt idag utan det var bara fortsätta att nöta tekniken. Det första passet var på cirka 4h med ett litet avbrott pga av hajar. Nu var det inga jätte bestar som kom och hälsa på, men de var väl strax över metern långa, så det blev en liten adrenalin kick när man såg ryggfenan sticka upp ur vattnet och cirkulera runt oss.
Vi fick också chansen att se delfiner på riktigt nära håll. De är tydligen väldigt nyfikna på surfare.
Dagen andra pass gick smärtfritt förbi utan några elaka fiskar i vattnet, och surfingen går bättre och bättre nu men armarna håller på och trillar av…
Chips!
Ytterligare en dag som startade (för)tidigt. Mojo surfbussen lämnade Sydney strax efter klockan 7 på morgon. Våran busschaufför var en liten surf brud (lovar att hon satt på ett par telefonkataloger för att se över ratten) med riktigt skön australiensk attityd, inte mycket som bekymrade henne. Vi var 12 stycken som åkte från Sydney. Två jänkare, en kanadik, en belgare, en irländare och resten svenskar. Totalt blev vi 9 svenskar på skolan då det fanns 2 stycken redan där. Första gången jag träffar så här många på en och samma gång.
Bussresan tog lite drygt 6h vilket var så där kul. Första surfstoppet var vid Creason Head och vi hann knappt hoppa av bussen förens vi var i vattnet och plaska.
Själva ”skolan” ligger mitt ute i ingenstans, vilket ger en enorm ”out back” känsla. Matsalen och badrummen är inget mer än plåtskjul och våra sovrum är något form av hus med pappersväggar. Och eftersom vi är i ”the outback” så får man ju självklart alla härliga Australienska djur på köpet så som spindlar, ormar, racoons osv.
Stället ägs av Kimbo som är en äkta surfare med lite hippie still som förmodligen inte kan något annat än just surfing. Våra instruktörer på det här lägret var Tommie, Billy och ”Ant” (Anthony). Alla 3 är super sköna och riktigt bra på att lära ut hur man surfar, två försök och sen stod jag upp =) Efter dagen första surfpass (som var 4 timmar långt!) så kan jag säga att man är måttligt mör i kroppen och slut fysiskt. Men galet var kul det var! Rekommenderas starkt!
Chips!
Idag fick jag äntligen gå min RSA kurs så att jag får jobba med alkohol på barer/ pubar/ nattklubbar och butiker. Kursen tog 7h drygt med ett test på slutet. Kursen i sig var ganska nyttig man fick en inblick i vilka lagar och regler som gäller här. För de har en del lagar och bestämmelser gällande alkohol. Men där de är absolut strängast på är att man inte får servera minderåriga eller berusade, jag som bartender riskar att få böter på upp till 11000$! (nästan 70000kr!) om jag skulle servera en minderårig t.ex. Tydligen så har dom en speciell ”insatsstyrka” som smyger om kring och letar efter bartenders som gör fel… Händer dock inte så ofta att man får det högsta boten, (vanligast är att man får en på 550$) men man undrar ju lite hur mycket problem har dom inte med alkoholen här?!
Men ett par andra intressanta grejer när det gäller alkoholen här i Australien är att dom har inte 4:or eller 6:or som i Sverige utan 1,5:or eller 3:or istället. Ölglasen är inte 50cl utan 425ml (för en stor som också kallas ”Sconner”) eller 285ml (för en liten eller ”Middie”) Alla shotsen är 3cl och kallas för ”Nip”.
Summan av kardmumman med hela kursen var iaf att man skulle använda sitt sunda förnuft när det gäller att servera alkohol, så att man som bartender inte råkar illa ut. Vilket man tyckte borde vara en självklarhet(?) men tydligen inte. Men men nu har jag iaf ett diplom som jag har betalat 80$ för och som säger att jag kan hantera alkohol.
Men det roliga med det hela är att denna kurs är bara giltig i den här staten (New South Wales) så ska jag åka och jobba i t.ex. Queensland så måste jag gå den en gång till! Byråkrati är härligt ibland…
Efter att kursen var klar så blev det en tur på stan för att försöka fota Sydney på kvälls tid. Blev ett par okej bilder som jag slänger upp. Annars så är det Byron Bay som gäller imorgon så jag ska spendera resten av kvällen med att packa om väskan.
Vädret idag var inte särskilt mycket roligare det är kanske 16-17 grader och regnskurar… vart är min sol någonstans?! Kan ju inte jobba på brännan i det här vädret…
Eftersom vädret inte ville samarbeta så fick dagen gå åt till att fixa de sista formaliteterna. AIFS bjöd på gratis kontantkort laddat med 10$, så jag fixade ett sånt idag (mitt Australienska nummer är 04 211 614 28). Sen ansökte jag om ett TAX File number, detta gör att jag slipper betala 49% skatt. Och till sist bokade jag min RSA (Responsible Service of Alcohol) kurs som jag ska gå imorgon (tisdag), så att jag kan söka jobb som bartender. Eller man måste ha gått den kursen för att få jobba på något ställe som serverar alkohol.
Efter att allt det var avklarat gick jag, Malin och Milla (Milla är från Tamefors, Finland) till Mad Mex som ligger i närheten av Oxford street. Mad Mex är en mexikansk restaurang som har grymt goda burritos, lite dyrt för en lunch (13$) men det var inga små burritos heller och den var riktigt bra så det var ju värt pengarna. Resten av dagen gick åt att strosa lite på stan och ytterligare sightseeing.
Senare på kvällen gick jag och min rumskamrat Frank ut och käka, han hade hört om ett ställe som hade ”happy hour” på steakes. Vi hittade till stället och käkade varsin 500grams steak för 6$, vilket också var helt galet. Om jag ska fortsätta ”super size”a alla mina måltider så här som kommer jag komma hem och se ut som en badboll… I vanliga fall kostar det ungefär lika mycket att äta ute som i Sverige men letar man lite så går det att få riktigt mycket mat för inga pengar alls.
När vi ändå pratar om mat så kan jag berätta att jag äntligen fick en någorlunda normal frukost också. Dom har sämst frukost kultur här nere! de dricker oftast bara en koppkaffe till frukost och kanske äter lite vitt bröd med sylt på. Men iaf igår gick jag och handlade lite grovt bröd, pålägg och juice. Det roliga med det var att när jag skulle betala så började kassörskan (var iof en han men det spelar ingen roll) att små fnissa lite. Jag frågade vad som var så roligt och ”hon” sa att jag hade köpt ”womans bread”. Jag läste lite mer noggrant på förpackningen och såg att den var rosa och det stod på ”for a womans wellness” jag gick tillbaka och upptäckte att allt bröd som var mörk, grovt och innehöll diverse frön osv var märkta som ”womans bread” medan det manliga brödet var vitt, torrt, toast bröd…. Dom är inte riktigt friska i det här landet ibland…
Chips!
Efter att äntligen ha fått sova ut ordentligt, eller nja nästan iaf. Har en irländskkille som rumskamrat som gillar att prata högt och med sig själv efter att han varit ute och rullat hatt…
De dagar som jag varit här nere har vädret varit grymt. 28 grader och sol vilket bara har varit fantastiskt härligt. Planen för idag var då att jag skulle åka till Bondi Beach och för hoppnings vis få njuta lite mer av solen på stranden. Blev ju inte riktigt som jag tänkt mig. Jag åkte visserligen till Bondi Beach tillslut men vädret ville inte riktigt vara med mig. Vid lunch tid så började det regna och det bara hällde ner, hela himlen öppna sig och monsunregnet kom. Smått oskönt…
Jag hann iaf strosa runt lite på Bondi beach innan regnet kom. Fick tipset av min ”bankkvinna” (hon som hjälpte mig att fixa mitt Australienska bankkonto) att det fanns en grym restaurang där man kunde få den bästa ”fish and chips” på hela Bondi beach. Det intressanta med den restaurangen var också att man kunde få en speciell efterrätt, deep fired Mars bars. Det måste varit det sjukaste jag ätit i mitt liv. Det smackade choklad och pommes på en och samma gång, viste inte riktigt om jag skulle tycka det var gott eller äckligt… det som däremot var jäkligt gott var deras ”fish and chips”!
Byte som sagt hostel igår till ett nytt. Rummet jag sover i skulle kunna vara hämtat ur vilken amerikansk college film so helst, galet stökigt med absolut noll ordning… Vi är 4 stycken som bor i rummet, det är Sheane från Irland (trevlig kille men rätt så gapig med ”få hästar i hagen”), sen är det Frank som är från Tyskland, han har redan rest runt mycket och bland annat jobbat på en svensk pizzeria här i Sydney. Sen är det också en jänkare som bor här vet dock inte riktigt vad han heter då han är ganska speciell, men jag läste mig till att han heter något i still med I. Boner…
Imorgon hoppas jag på bättre väder och det blir till att fixa min australienska bartender licens.
(Har laddat upp bilder från Blue Mountain nu i galleriet).
Parmesan på er!
Idag blev det till att förflytta sig utan för storstan och leka äkta japan turist. Tog en dagstur till Blue Mountain National Park, Som ligger ”strax utan” för Sydney. Bussen gick 07.20… fortfarande är man jetlaggad, samt med en lång After work kvällen innan, så undrade jag för stunden vad tänkte jag på när jag bokade den här turen…? Hela turen var dock grymt bra och lätt värt det. Våran guide/buss chaffis var hur grym som helst, sjukt skön snubbe som kan det som är värt att veta om Australiens djur/natur samt historia.
Det som är speciellt med naturen längst östkusten är att hela landskapet ser ut som undersidan av en äggkartong. Det finns någon form av huvudbergskedja som delas hejvilt av stora dalar och mellan dalarna finns det riktig regnskog (ingen Skansen variant) med alla dess tillhörande djur och kryp.
I Glenbrock (en av de tre stora områdena i Blue Mountain) fick vi se kängurus! Verkligen coola djur, som var så sjukt stora vissa av dem. Wentworth Falls som är ett av de större områdena, promenerade mest i och fick se regnskog som sagt. Vi fick också se det stora Wentworth Falls waterfall… Liknade ett Niagarafall med allvarliga prostataproblem… Och sista området vi besökte var Katoomba där den berömda bergsformationen 3 Sisters finns. I Katoomba fick vi också åka ett ”tåg” som var en gammal kolgruvsbana som gick upp för en backe med 52 graders lutning! Våran reseledare fick frågan om den var säker att åka och han svar var ”If anything should happen to the railcar, you will have stopped within 10 seconds”…. Det kändes ju tryggt å veta…
Iaf det var som sagt en grym dag och lätt värt pengarna och att gå upp tidigt, det var också skönt att komma ut ur stan för att se lite annat än bara höga hus! Jag bokade med Oz experience och som sagt guiden var riktigt bra och kommer åka mer med dem!
Efter att jag kom hem från dagsturen bytte jag hostell från Base till Rooftop Travellers lounge, det är mycket nu, alla på samma dag! Base var grymt men det blir lite dyrt i längden samt att det är en väldig ruljans på folk.
Det är en helt klar skillnad på Rooftop Travellers Lounge och Base Sydney som hostell. Rooftop hostellet ligger en bit utanför city kärnan, kanske 15-20min om man går, 5-10min med buss. Rooftops Travellers är mer ett långtidsboende så rummen är utformade mer som lägenheter. Du delar rummet med 3 andra, det finns badrum, kyl/ frys, dator (med ”internet”), TV och ett pentry (som man inte kan laga mat i), sen är det gemensamt kök och gratis tvättstuga! (Lycka!)
Eftersom det är ett långtidsboende som gäller på detta hostell, så blir det billigare per vecka ju längre man bokar. Nu ska jag bara vara här i några dagar innan jag sticker till Byron Bay så fick jag ju betala för det men slår man ut det så är det fortfarande billigare än Base Sydney.
Slänger upp bilderna imorgon när jag hittat en bättre lina och dator.
Chips!
Efter att äntligen fått lite horisontell sömn så börjar man känna sig som människa igen, men tidskillnaden på 9 timmar känns fortfarande. Bor som sagt på hostellet Base Sydney. Base är en hostell kedja som finns här i Australien men också på Nya Zeeland. Base hostellen kostar lite mer men samtidigt får du ganska mycket för pengarna. En natt på detta hostell kostar från 24 dollar till 35+ dollar. Det jag gillar med Base Sydney dock är att det är fräscht, det ligger väldigt centralt (ligger på Kent street) och de har en egen backpacker bar som heter Scary Canary!
När jag bokade min resa så bokade jag också ett Work & Travel program via Blueberry. Detta gjorde att jag blev medlem i AIFS och till slut en VIP backpacker… Hela grejen med VIP backpackers tyckte jag lät lite väl töntigt, men det visade sig vara riktigt bra. Hela grejen med VIP backpackers kan man associera med studentkort och student rabatt. Man får massa bra erbjudanden och bättre priser på diverse resepaket, boende och andra tjänster. Var på deras informationsmöte idag och fick veta massa bra grejer som man typ annars inte hade haft en aning om. Det var lätt värt dem 3900 kr som jag betalade. Kan verkligen rekommendera att gå med i ett sådan här program speciellt om man ska vara borta ett tag, allt blir så mycket lättare att komma igång med.
Även om jag bara hållit mig kring de centrala delarna dessa två dagar, så tycker jag Sydney är en grym stad. Den är helt otroligt cool med sina skyskrapor blandat med sina lägre äldre hus. Imorgon blir det en guidad tur genom Sydney och sen en utflykt till en nationalpark tillsammans med några från Belgien och Nederländerna som jag träffa på info mötet idag.
Planeringen ser ut som följande just nu, jag kommer stanna i Sydney tills nästa onsdag. Ska gå lite kurser för att komplettera min bartender utbildning och sen ska jag fixa mina sista papper. Sen blir det Byron bay och 7 dagars surfskola.
Nu blir det ”After work” (är ju fredag trotts allt) på Scary Canary med backpacker priser i baren! =)
Laddat upp fler bilder på Sydney nu också.
”Hare kaka”!
Äntligen framme! Efter 17000km! 23h timmar i ett flygplan, 9 passerade tidszoner och ca 8h timmar i Peking så är man äntligen i rätt land! Trodde det aldrig skulle ta slut men nu är jag här och det känns hur bra som helst! Kom till Sydney cirka 07.00 på morgonen (den 22:a), lämnade Arlanda 19.00 den 20:e!
Den andra delen av flygresan fick mig ohämmat att tänka på Murphys Law of flying…
# No flight ever leaves on time unless you are running late and need the delay to make the flight. -Stämde delvis då gaten var sjukt långt bort!
# If you are running late for a flight, it will depart from the farthest gate within the terminal. – Bekräftade den första regeln…
# If you arrive very early for a flight, it inevitably will be delayed. – Stämde var på flygplatsen 6h innan planet till Sydney skulle gå och ändå blev det försenat 2h.
# Flights never leave from Gate #1 at any terminal in the world. – Exakt! Varför ens ha nummer 1?!
# If you must work on your flight, you will experience turbulence as soon as you touch pen to paper. Jobbade som tur inte, men det guppa rätt bra ändå…
# If you are assigned a middle seat, you can determine who has the seats on the aisle and the window while you are still in the boarding area. Just look for the two largest passengers. – Gång plats båda resorna!
# Only passengers seated in window seats ever have to get up to go to the lavatory. – Speciellt personer från kina.
# The crying baby on board your flight is always seated next to you. – Nää, men för nära!
# The best-looking woman on your flight is never seated next to you. – syntes verkligen inte till!
# The less carry-on luggage space available on an aircraft, the more carry-on luggage passengers will bring aboard. – Min väska bidrog till problemet men den fick alltid plats!
# When the plane you are on is late, the plane you want to transfer to is on time. – Som tur uppstod inte det problemet.
# Serving coffee on aircraft causes turbulence. – Oh yes!
Saker man kan lägga till på listan är, “Gubben framför dig Ninja fiser hela resan” och ”Kinesen med russinblåsan sitter bredvid dig”.
Väl på marken så var det inga problem att komma in i landet även om det var många kontroller, dom är ju jävligt petiga på vad man får och inte får ta in i landet.
Jag kom till backpacker hostell som heter BASE Sydney vid 9 tiden. Hostellet är verkligen riktigt bra, överträffade mina förväntningar! Grymt sköna människor som jobbar här och man har typ tillgång till allt och det är inte så farligt dyrt (men det är inte billigt heller) och det ligger mitt i city.
På bussen in till hotellet träffade jag en tjej från Sundsvall (Malin) som också ska resa runt här i Australien. Vi bor båda på BASE nu de första dagarna. Efter att vi dumpat väskorna så drog vi direkt ut på stan för sightseeing. Vi körde den helt till fots… vilket jag nu i efterhand ångrar… men imorgon blir det och hoppa på någon guidad buss och sen åka färja.
Slänger upp lite bilder jag tog
Efter 10h på flyget är jag nu i Peking, klockan är 10 på morgonen och mitt plan går klockan 16. Jag har alltså lite tid att döda men det borde egentligen inte vara något att bitcha om med tanke på att man har en dator och tillgång till internet, men det hade ju varit för bra för att vara sant. Min nätsladd till datorn ligger i min andra väska…. sen insåg jag att precis att jag är i Kina och där är alla roliga sidor så som Facebook, Twitter, Google och YouTube är blockade av ”the Great fire wall” så det blir inget surfande på de sidorna …
Flygresan gick bra utan att något kul hände alls… men det här med att sova på planet är ett spännande projekt. Människan är liksom inte riktigt byggd för att sova sittandes, spelar ingen roll hur mycket man försöker man somnar inte sittandes! För varje gång man somnar så dundrar man antingen in i sätet framför (vilket bara gör ont) eller så använder man grannens axel som kudde (skapar lätt dålig stämning) eller så viker man sig själv på origami vis till en köttbulle (vilket också bara gör ont när man vaknar) och oavsett vad så dräglar man som en kamel och man ser ut som ett tvätt äkta retard…
Så efter att jag testat på att göra resan lite mer spännade, insåg jag att det fanns en biljon TV-spel som man kunde lira istället.
Snart blir det lunch på Chinese Fast Food Store där man oavsett meny får nationalrätten ”liiis”
Sen väntar en ytterligare 10 timmar lång resa till Sydney… jag hoppas jag får en ny stolsgranne iaf…
Chips!
Efter att ha väntat på detta datum sedan den 30maj då jag gjorde slag i saken och beställde min biljett (enkel resa) till landet ”down under” så känns det helt sjukt att snart vara på väg. Det är en grymt konstig känsla man får när man vet att allt man äger och har för en obestämd fram tid har man pressat ner i två, tok små väskor.
Tyvärr kommer man att vara på resande eller ”flygande fot” ett bra tag i och med att resan tar 36h med start kl. 19.00 ikväll… Känns väl så där bra. En hel dag försvinner på att bara resa! Flygningen är som tur uppdelad i två delar (11h respektive 10h) stoppet blir i Peking, på 6-8h.
Nu blir det till att packa om väskan en gång till (5:e gången idag), bära bort de sista kartongerna till källaren och sen hänga Arlanda till kl 19.00.
Förhoppningsvis hamnar man inte på något ”kamikaze plan” så att man kommer ner till Sydney hel och med alla mina saker, så man sen åtminstone kan skriva ett inlägg till i denna blogg.
Chips!
